Älskade Summer

Jag trodde aldrig att du skulle lämna mig så hastigt. Jag var inte alls beredd. Hur kunde det bli så här? Ja, jag vet att du hade dåliga tänder och att vi behövde fixa till dem. Du hade gått ned i vikt. Men du åt mat varje dag och var glad och busade med Romeo, lite då och då.
 
Vad var det som gick fel? Ingen vet. Vi hade tid på Årstakliniken i måndags den 26 juni kl 10.15. Innan veterinären skulle söva dig så kollade de ditt hjärta och tog även blodprov för att se om allt var OK med dig. Och allt verkade vara bra. Du var ganska omtöcknad när du vaknade upp, men så har det alltid varit. Du sov ganska mycket på eftermiddagen och kvällen, men det verkade helt normalt. När vi vaknade på morgonen så hade du mått lite illa, men det var inget konstigt med det heller. Vid lunchtid mådde du illa igen. Jag tyckte att det fanns blod i det du spydde upp så jag ringe veterinären direkt. Jag sa att vi måste få komma med detsamma. Och det fick vi.
 
Hos veterinären spydde du en gång till och då säg även veterinären att det fanns blod. Då bestämde jag att det nog var dags för dig att få somna in. Det fanns inte något veterinären kunde göra.
 
Usch, det är så jobbigt att skriva om det här. Tårarna rinner och jag ser knappt vad jag skriver. Älskade Summer, jag ville inte att du skulle lida mer. Det var bättre att du fick somna.
 
Summer, du var min första hund som jag skaffade som vuxen. Du var väldigt speciell i ditt sätt att vara. Ville alltid göra på ditt sätt. Gå i din takt, stanna, lukta på blommor, tänka lite, gå en bit till och stanna igen för att fundra om du skulle gå vidare eller kanske be matte om att få bli buren en stund.
 
Du älskade din son Romeo väldigt mycket och tvättade honom i ansiktet varje dag. Du älskade också alla andra valpar som du fick träffa, som Ruth o Siri samt Leo, Love och Elsa. Du ville ta hand om dem precis lika mycket som deras mammor Zäta och Ruth ville. Ibland gick det bra, ibland blev det lite gruff. Men det brydde du dig inte om, det var ju så mysigt med valpar.
 
Älskade Summer (Novatrix Summer-Queen) Du fick ett långt liv 13 år och 2 månader. Men jag hade gärna velat ha dig ett tag till. Jag var inte redo, men jag tror att du var det.
 
Du kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0