Och här står vi...

Hej,
 
Det var så härligt väder idag så jag tog en tur på Långholmen med Romeo och Zäta. Det var toppen tyckte både hundarna och jag!
 
På den här bilden ser det ut som om " och här står vi bundna vid en trädstam så att matte ska kunna ta en bild på oss". Ja det är inte lätt att få de båda på samma bild, för de har en förmåga att springa åt olika håll hela tiden.
 
 tyc

Som en blixt från en klar himmel

Den utav våra hundar som alltid har varit frisk, som födde sina valpar snabbt och utan komplikationer, hon som jag alltid har sagt att "Zäta, hon har aldrig varit sjuk". Ja, så kanske jag aldrig skulle ha sagt. Men det har varit så i 10 år.
 
Det började med att Zäta blev skendräktig och ett utav juvren svullnade upp väldigt. Hur mycket jag än masserade och försöka mjölka ur så försvann inte svullnaden. Zäta blev väldigt låg och brydde sig inte om någonting, ville knappt gå ut. Så fick hon feber 39,9. Jag ringde till Bagarmossen och dem vill att att vi skulle komma in direkt. På Bagarmossen kollade dem henne noga och då upptäckte dem förutom det svullna juvret ett litet blåsljud på hjärtat. Va! blåsljud på hjärtat, det har ingen upptäkt tidigare. Jag blev helt chockad.
 
Zäta fick smärtstillande, antibiotika, Galastop som skulle stoppa mjölkproduktionen. Vi åkte hem. Nästa eftermiddag blev Zäta sämre och hade feber på 40,2. Naturligtvis åkte vi direkt tillbaka till Bagarmossen och där blev hon inlagd. Det här hände förra torsdagen. På lördagen fick jag komma och hälsa på Zäta i 10 min. Hon verkade helt apatisk. Hon reagerade inte på någonting, hon åt inte själv och allt verkade så hopplöst. 
 
Tack och lov piggade hon på sig och nu i måndags fick hon komma hem igen. Nu mår Zäta toppen, är sitt gamla jag igen. Men hon har ett hjärtfel så hon får äta medicin resten av livet. Men det gör inget. Huvudsaken att hon mår bra igen.
 
 
 

Inte en gång till......

Hej,
 
Det känns just nu som om det bara händer sorgliga saker vad gäller våra hundar. Jag vill inte gå in på några detaljer, men den 12 juli misste vi ännu en hund här hemma. Lilla fina Hera, som skulle ha fyllt 16 år i september, var med om en olycka med följd att hon avled. 
 
 
Hon var en sådan underbar hund med så mycket personlighet. Alltid glad och så snäll.
 
Saknar dig väldigt mycket!
 

RSS 2.0