Mina älsklingar

(null)

(null)

Det finns inga mer underbara hundar än dessa två. Jag älskar de så mycket.



Mysig dag på Långholmen

Igår var det en underbar dag för att promenera på Långholmen. Den här gången tog vi turen mot Carlhälls gård.

(null)

(null)
Romeo o Zäta 

Kliippbadet och hundrastgården

Hej allihopa!
Den här helgen har vi både varit på Långholmens klippbad och besökt en hundrastgård.
 
 
 
Ser inte så roligt ut nu på hösten, men det är jättefint under sommarmånaderna.
 
 
Romeo undersöker små svampar. Han tänkte lyfta på benet, men det fick han inte.
Hundrastgården ligger vid Högalidsgatan.

Hundpromenad vid Åkeshov

Hej,
 
Igår tog jag med mig Romeo och Zäta för att åka ut till Åkeshov och gå på en hundpromenad. Vi har inte varit där på jättelänge, men det var kul att äntligen komma iväg. Jag gjorde en liten film för att visa hur många hundar som hade kommit dit, men tyvärr gick det inte att ladda upp filmen. Får ta med mig en riktig kamera nästa gång, så ni får se hur det kan se ut. Så det blev bara den här bilden vilken inte var så rolig direkt.
Vi träffades vid 12-tiden och promenaden tog ungefär 45 min. Ibland brukar jag stanna kvar och tillsammans med några andra hundägare gå för att ta en fika, men den här gången åkte vi hem direkt. Romeo var ganska trött efter att ha sprungit omkring hela tiden. 
 

Och här står vi...

Hej,
 
Det var så härligt väder idag så jag tog en tur på Långholmen med Romeo och Zäta. Det var toppen tyckte både hundarna och jag!
 
På den här bilden ser det ut som om " och här står vi bundna vid en trädstam så att matte ska kunna ta en bild på oss". Ja det är inte lätt att få de båda på samma bild, för de har en förmåga att springa åt olika håll hela tiden.
 
 tyc

Som en blixt från en klar himmel

Den utav våra hundar som alltid har varit frisk, som födde sina valpar snabbt och utan komplikationer, hon som jag alltid har sagt att "Zäta, hon har aldrig varit sjuk". Ja, så kanske jag aldrig skulle ha sagt. Men det har varit så i 10 år.
 
Det började med att Zäta blev skendräktig och ett utav juvren svullnade upp väldigt. Hur mycket jag än masserade och försöka mjölka ur så försvann inte svullnaden. Zäta blev väldigt låg och brydde sig inte om någonting, ville knappt gå ut. Så fick hon feber 39,9. Jag ringde till Bagarmossen och dem vill att att vi skulle komma in direkt. På Bagarmossen kollade dem henne noga och då upptäckte dem förutom det svullna juvret ett litet blåsljud på hjärtat. Va! blåsljud på hjärtat, det har ingen upptäkt tidigare. Jag blev helt chockad.
 
Zäta fick smärtstillande, antibiotika, Galastop som skulle stoppa mjölkproduktionen. Vi åkte hem. Nästa eftermiddag blev Zäta sämre och hade feber på 40,2. Naturligtvis åkte vi direkt tillbaka till Bagarmossen och där blev hon inlagd. Det här hände förra torsdagen. På lördagen fick jag komma och hälsa på Zäta i 10 min. Hon verkade helt apatisk. Hon reagerade inte på någonting, hon åt inte själv och allt verkade så hopplöst. 
 
Tack och lov piggade hon på sig och nu i måndags fick hon komma hem igen. Nu mår Zäta toppen, är sitt gamla jag igen. Men hon har ett hjärtfel så hon får äta medicin resten av livet. Men det gör inget. Huvudsaken att hon mår bra igen.
 
 
 

Inte en gång till......

Hej,
 
Det känns just nu som om det bara händer sorgliga saker vad gäller våra hundar. Jag vill inte gå in på några detaljer, men den 12 juli misste vi ännu en hund här hemma. Lilla fina Hera, som skulle ha fyllt 16 år i september, var med om en olycka med följd att hon avled. 
 
 
Hon var en sådan underbar hund med så mycket personlighet. Alltid glad och så snäll.
 
Saknar dig väldigt mycket!
 

Zäta 10 år

Hej igen,
 
Jag ska väl inte bara skriva om sorgliga saker utan här kommer en glad händelse.
 
Den 23 juli fyllde Zäta 10 år. Hon är en helt underbar hund som alla älskar. Tur att vi har dig och Romeo, annars skulle livet vara så innehållslöst.
 
 

Älskade Hera

Inte en gång till !!!
 
Det är fortfarande ofattbart att Summer, min älskade hund inte finns längre, men att även Hera skulle ryckas ifrån oss bara några veckor senare, nej det går inte att ta in. När jag kommer hem från jobbet om dagarna så tror jag fortfarande att fyra så underbara chihuahuor ska komma och möte mig vid ytterdörren. Men nej nu är det bara två kvar, Romeo o Zäta.
 
Hera var med om en olycka i hemmet som jag inte orkar gå in på och hon dog i min famn. Det var en av de mest fruktansvärda händelser som jag någonsin varit med om. Jag ryser fortfarande när jag tänker på det och hela förloppet spelas upp i min hjärna gång på gång.
 
 
Den 12 juli fick även du Hera vandra över regnbågsbron. Där får du träffa Ellie, Yoda o Summer och ni får springa omkring och leka tillsammans. Du hade iallafall ett långt liv, du skulle i september fyllt 16 år.
 
Bildresultat för regnbågsbron hund
 
Vi saknar dig väldigt mycket Castillo's Hera My Black Beauty.
 

Älskade Summer

Jag trodde aldrig att du skulle lämna mig så hastigt. Jag var inte alls beredd. Hur kunde det bli så här? Ja, jag vet att du hade dåliga tänder och att vi behövde fixa till dem. Du hade gått ned i vikt. Men du åt mat varje dag och var glad och busade med Romeo, lite då och då.
 
Vad var det som gick fel? Ingen vet. Vi hade tid på Årstakliniken i måndags den 26 juni kl 10.15. Innan veterinären skulle söva dig så kollade de ditt hjärta och tog även blodprov för att se om allt var OK med dig. Och allt verkade vara bra. Du var ganska omtöcknad när du vaknade upp, men så har det alltid varit. Du sov ganska mycket på eftermiddagen och kvällen, men det verkade helt normalt. När vi vaknade på morgonen så hade du mått lite illa, men det var inget konstigt med det heller. Vid lunchtid mådde du illa igen. Jag tyckte att det fanns blod i det du spydde upp så jag ringe veterinären direkt. Jag sa att vi måste få komma med detsamma. Och det fick vi.
 
Hos veterinären spydde du en gång till och då säg även veterinären att det fanns blod. Då bestämde jag att det nog var dags för dig att få somna in. Det fanns inte något veterinären kunde göra.
 
Usch, det är så jobbigt att skriva om det här. Tårarna rinner och jag ser knappt vad jag skriver. Älskade Summer, jag ville inte att du skulle lida mer. Det var bättre att du fick somna.
 
Summer, du var min första hund som jag skaffade som vuxen. Du var väldigt speciell i ditt sätt att vara. Ville alltid göra på ditt sätt. Gå i din takt, stanna, lukta på blommor, tänka lite, gå en bit till och stanna igen för att fundra om du skulle gå vidare eller kanske be matte om att få bli buren en stund.
 
Du älskade din son Romeo väldigt mycket och tvättade honom i ansiktet varje dag. Du älskade också alla andra valpar som du fick träffa, som Ruth o Siri samt Leo, Love och Elsa. Du ville ta hand om dem precis lika mycket som deras mammor Zäta och Ruth ville. Ibland gick det bra, ibland blev det lite gruff. Men det brydde du dig inte om, det var ju så mysigt med valpar.
 
Älskade Summer (Novatrix Summer-Queen) Du fick ett långt liv 13 år och 2 månader. Men jag hade gärna velat ha dig ett tag till. Jag var inte redo, men jag tror att du var det.
 
Du kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta.
 
 

Skendräktig - ingen höjdare direkt

Det är första gången som Zäta är skendräktig. Det är varken roligt för oss eller för henne själv. Idag är Zäta 9 år så några valpar ska hon inte ha. Hon morrar konstant där hon ligger inne i ett av korgarna. Hon vaktar verkligen detta ställe precis som om hon hade några valpar därinne. Tack och lov så har hon inte hämtat några leksaker som hon skulle kunna ha istället för valpar.
 
Hon har ganska mycket mjölk i sina spenar, så jag hjälper henne med att trycka ut mjölken så det inte blir mjölkstockning.
 
När vi är ute så skyndar hon sig att göra allt hon måste för att i nästa sekund rusa hem och direkt in i korgen och sedan börjar hon om igen med sitt morrande. Ganska enerverade måste jag säga. Hoppas att detta beteende går över snabbt. De andra hundarna blir väldigt osäkra då de inte vet om de vågar gå förbi henne eller ej.
 
Är det någon som har haft erfarenhet av något liknande? Kom gärna med tips. Jag vet att man ska ge mindre mat och mer motion. Men det är lättare sagt än gjort, när man har en hund som älskar mat men hatar att gå ut när det är kallt och snöigt ute.
 
Suck suck

Året som har gått 2016

Hej,
 
Tänk nu har ett helt år gått och jag har inte varit speciellt synlig här på bloggen. Hoppas nästa år ska bli bättre.
 
Alla hundarna här hemma mår bra. Hera har hunnit bli 15 år, Summer 12 år och Zäta och Romeo 9 år. Som ni märker så har jag bara gamla hundar här hemma.
 
Två väldigt sorgliga händelser har skett under året. Fina lilla Ninja (Casa Cane Minore Elsa) så full av liv togs ifrån oss i augusti. Helt utan förvarning från att ha mått bra på morgonen till att hon dog sent på kvällen i mitten utav augusti. Jag känner fortfarande en stor sorg över att hon inte finns längre och jag tänker mycket på Ninjas matte som gjorde allt för denna underbara lilla hund.
 
Senare under hösten lämnade även Minus (Elonor Van't Land Van Aalst) denna värld. Hon blev 11 år. Minus är mamma till bl.a. Zäta (Casa Cane Minore Lakritz). Minus var också en väldigt speciell hund som bl.a. var en toppenmamma till sina valpar.
 
För att inte sluta detta inlägg bara med sorgligheter så vill jag visa en bild som jag fick för ett tag sedan på en av Zätas valpar. En jättefin kille
 
Med detta sista inlägg för 2016 vill jag önska alla ett Gott Nytt År
 
 
 

Matte har köpt ny matta

I lördags hittade jag den här fina mattan på Indiska. Romeo var den första som ville provligga innan den togs ur påsen

Summer väntade tills den låg på golvet.



Härliga Norra Djurgården

Jag älskar att gå genom Lill-Jansskogen bort till Stora Skuggan. Nu har jag både gjort det med min kompis Tina och hennes hund Calima, men även ensam tillsammans med Zäta.
 
Här kommer en bildkavalkad från två utav mina utflyckter.
 
 

Hemma hos Leo

Nu var det här ganska länge sedan, faktiskt i februari, men jag tänkte att jag ville dela med mig utav de här fina bilderna på Casa Cane Minore Leo.
 
Jag är så glad att alla Casa Cane Minore Ruths valpar kom till så fina människor. Alla tre Leo, Ninja (Elsa) och Theodor (Love) bor i Stockholmsområdet, så jag har chans att träffa de ibland.
 
Jag och en kompis var hemma hos Leos matte och husse en kväll i februari. Det blev en härlig kväll med mycket glada skratt och mys med hundar.
 
Leo är så fin, jag kan se lite utav morfar Yoda i Leo.
 
 
Och här är Leo och hans kompisar
Jag hoppas att alla kullsyskonen ska kunna träffas någon gång här framöver. Det vore jätteroligt.
 
 

RSS 2.0