Ja, tiden går och här har Romeo hunnit bli ca 5 månader gammal. Han är ute på sin allra första riktiga promenad. Vi gick till Stora Skuggan. Här ser man tydligt Romeos överbett.


 Summer o Yoda vaktar sin lilla valp.

Ja, här har det gått några veckor till och helt plötsligt ser man vad som håller på att hända med Romeos utseende. Nosen är på väg att "sticka iväg" och Romeo kommer att få ett överbett.

Men vad gör det när han är världens charmtroll.

Här är hela familjen. Romeo, mamma Summer o pappa Yoda.

Vilket härligt höstväder vi har haft idag. Solen har lyst från en klarblå himmel. Härligt!

Nu var det ett tag sedan jag berättade lite mer om hur det var när Romeo var liten valp. Så här fortsätter berättelsen. På de här bilderna är Romeo ungefär drygt en månad gammal.


Romeo och Summer har flyttat ut i valphagen. Han väger ungefär 420 gr, har precis börjat att vifta lite på svansen. Än kan man inte riktigt se vad som kommer att hända med hans utseende. Det kommer i nästa inlägg.

Yoda fick ju följa med min dotter hem när Romeo föddes. Summer behövde få vara ensam med sin lilla valp. Men efter ca 10 dagar så ringde min dotter och sa, att Yoda måste nog få komma hem igen, för att ville inte äta någon mat och verkade ganska orolig. Så vi bestämde att Yoda skulle få komma hem, men att han inte fick vara i samma rum som Summer o Romeo. Och det var inga problem, för Yoda tyckte allt luktade konstigt, så han höll sig på behörigt avstånd under några veckor.

Här är Romeo ungefär 11 dagar gammal.

Det är märkligt, men tiken vet alltid hur många valparna som har funnits i magen. Och i Summers fall hade hon ju haft 2, men bara en överlevde. Det tog ungefär 4 - 5 dagar innan hon började leta efter den andra valpen. Och istället för en riktig så blev det Pipis, en röd pipleksak som fick ta valpens plats.

Jag har både hört och läst att man helst ska ta bort sådana här saker, men i Summers fall gick det bara inte. Hon var fullkomligt övertygad om att pipisen var den andra valpen och att den måste vara med henne hela tiden. Jag försökte några gånger att ta bort den, men då blev hon helt till sig och sprang bara omkring och gnällde och letade och struntade fullständigt i Romeo. Så jag lät Summer behålla sin Pipis.


Fortsättning följer imorgon.

Jag väntade med att ta några bilder under några dagar. Ville att Summer skulle få vänja sig vid sin lilla valp. Hon var så duktig med att se till att Romeo fick mat och tvättad. Här kommer två bilder, de är ganska suddiga, där Romeo är 3 dagar gammal.

Här är Romeo 1 vecka gammal.


Vet ni hur man kan se att en valp har fått tillräckligt med mat? Jo, den får som en päronformad kropp, om man ser den uppifrån. Här syns även stygnen på Summers mage efter kejsarsnittet.

I morgon berättar jag om "den andra valpen" Pipis

Så kommer vi hem, klockan är runt 17. Min mamma väntar i lägenheten tillsammans med Yoda. Ja, Yoda stackarn, han blev ju ännu mer förvirrad av att vi kom hem med nya dofter, både från Summer och Romeo.

Jag lägger ned Summer och Romeo i valplådan. Summer bara stirrar på Romeo, hon förstår ju inte att det är hennes valp. Det blir ju så när man måste ta kejsarsnitt. Då är inte tiken med vid förlossningen utan ligger ju nedsövd.

Jag hade fått en massa råd med mig hem om hur jag skulle sköta Summer, men också om hur viktigt det var att valpen får den allra första mjölken. Så då vad det bara att försöka få honom att dia. Och det var inte det lättaste, speciellt inte när Summer inte "hjälpte till". Hon ville nästa gå därifrån. Så där försöker jag att hålla den "lilla fågelungen" och få honom att greppa om en spene, medans jag samtidigt försöker hålla Summer lugn. Oj, oj, oj!!! Det gick inget vidare. Jag blev mer och mer orolig att Romeo inte skulle få i sig någon mjölk. Så till slut ringer jag min dotter, hon har fött upp två kullar tidigare, så hon borde kunna hjälpa mig, och ber henne komma förbi. Hon kommer och har med sig en kompis, som också har varit med om att föda upp hundar. Men ingen utav oss lyckas speciellt bra. Då tar jag och ringer Bagarmossen, och de säger att vi får komma tillbaka, så ska de hjälpa oss.

På djursjukhuset får vi komma in direkt, en sköterska visar oss hur vi ska göra, det är lite trixit, speciellt med en sådan liten valp som Romeo var. När vi sedan ska åka hem, säger sköterskan, för att Romeo ska hålla värmen, så får jag stoppa honom innanför min tröja.

Väl hemma igen, så fortsätter vi med att hjälpa Romeo att få i sig mjölken. Min dotter åker hem till sig och tar Yoda med sig. Det är ju så viktigt att Summer får ha det lugnt omkring sig, så här i början.

Jag får sätta klockan på ringning var annan timme, för så ofta måste Romeo dia.

Så helt plötsligt, när klockan är runt 2 på natten, så ser jag plötsligt hur Summers ögon får en helt annan blick, och hon upptäcker sin valp. Från den stunden behöver jag inte oroa mig mer. Hon tar hand om Romeo hur bra som helst.

Jag väntade några dagar med att ta bilder på Summer o Romeo, så ni får ge er till tåls till imorgon, då kommer lite bilder från när Romeo är 3 dagar gammal.

Vi ses!

forts den 11 december 2007

När vi kommer fram till Bagarmossens Djursjukhus är klockan runt 13. Vi behöver bara vänta en liten stund innan vi får komma in i ett undersökningsrum. Där ställer personalen en massa frågor, bl.a. om jag hade gjort något ultraljud på Summer. Nej, det hade jag inte gjort, så jag visste inte hur många valpar som fanns i magen. Så då bestämde vet. att göra ett sådant. Vi fick gå in i ett annat rum, lamporna släcktes, Summers mage blev rakad och så sätter de igång för att kolla hur det ser ut där inne. Efter en kort stund får jag reda på att de kan höra 2 hjärtljud, men ett är väldigt svagt. Veterinären säger att det måste bli kejsarsnitt. OK säger jag, gör vad ni behöver. De frågar också vad som är viktigast, Summer eller valparna, ifall något skulle gå fel. Vilken fråga att ställa! Jo, jag förstår att de måste, men ändå. Summers liv, svarar jag. Hon är den viktigaste för mig.

Så tar de Summer och går iväg. Jag får sätta mig ute i väntrummet så länge. Ni som har varit på Bagarmossen, vet hur det ser ut. Det är reception, väntrum och butik. Människor kommer och går med sina sjuka hundar, katter osv. En del djurägare är glada andra gråter. Oj, det var väldigt jobbigt att sitta där. Jag försökte se positivt på hela situationen, men det var svårt ibland. Jag fick sitta väldigt länge, så jag hann ringa jobbet för att berätta att jag inte kommer mer den dagen eller de följande dagarna. Jag visste ju inte om jag skulle komma hem med några hundar eller ej.

Efter att jag har suttit där i kanske en timme, kommer veterinären ut och frågar mig, ifall det skulle vara så att Summers livmoder är skadad, om de ska kastrera henne samtidigt? Och det säger jag OK till. Summer skulle aldrig få gå igenom en dräktighet till. Så det var väl lika bra att ta bort allt.

Sedan går det en timme till. Jag tror att jag håller på att bli tokig. Sitter och stirrar på dörren som jag hoppas ska öppnas och någon ska komma och hämta mig.

Ca kl 16.15 kommer äntligen en sköterska och säger att jag kan komma med nu. Vilka tankar som rusade genom mitt huvud, det går bara inte att beskriva.

Så kommer jag in i ett undersökningsrum, och där ligger Summer i en plastvagn med värmekuddar runt sig. Ibland skriker hon till, för hon har så ont efter operationen.

Och så kommer sköterskan fram med.....

en liten "fågelunge". Romeo född kl 15.00, vikt 78 g

Han ligger nedbäddad med en varmvattenfylld gummihandske tätt intill sig, så han kan hålla värmen.

Veterinären kommer in och berättar att det var två valpar, men att den ena hade s.k. bukbråck, så den avlivade de direkt. Jag var så förvirrad att jag glömde att fråga vad det var för kön. Sedan får jag en massa information om hur Summer kommer att vara nu den första tiden och hur jag ska sköta hennes sår. Vi får sitta en stund till, medan sköterskan går och hämtar en liten papplåda, där jag kan lägga Romeo i när vi ska åka hem.

Jag ringer efter en taxi och så bär det iväg hem, med en mycket förvirrad Summer och en liten, liten valp i en papplåda.

Fortsättning följer, dygnet och strapatserna är inte slut än...

11 december 2007
Min mamma erbjöd sig att ta ut Summer och Yoda på lunchen, men jag ville åka hem. Summers dräktighet var snart över, det var dag 61, så jag ville se hur hon mådde.

När jag kom hem tog jag ut de direkt. Summer hade svårt att gå, så jag bar henne ned för trapporna. Det var ganska kallt så vi gick bara en kort tur. När vi kom upp igen, så gav jag hundarna mat. Medan jag står och fixar min lunch, så tittar jag ned på Summer som står bredvid mig, och ser till min fasa att hon blöder. Jag tar ut henne i badrummet, sköljer av henne och allt verkar bra. Sätter ned henne på golvet igen och fortsätter med min lunch. Då hör jag helt plötsligt hur Yoda börjar gnälla och springa omkring. Jag går in i sovrummet och där, under min säng står Summer och det är blod överallt. Yoda blev väl orolig av doften av blodet och Summers sätt att bete sig.

Jag ringer till min mamma och berättar vad som har hänt och frågar om hon kan ta hand om Yoda så länge, medan jag tar Summer till Bagarmossen.

Lindar in Summer i en handduk och sätter mig i en taxi för att åka till djursjukhuset. I bilen ringer jag till Bagarmossen för att berätta att vi är på väg.

Här kommer en bild på hur Summer såg ut, när fortfarande Romeo låg i magen.

Fortsättning följer i morgon.

Tiden går så fort. Om ca 2 månader fyller Romeo 2 år. Min lilla skrutt. Så jag tänkte att fram till dess berätta om Romeos liv. Från den dramatiska dagen då han kom till världen och fram till idag. Så titta in här på bloggen i morgon, så får ni den allra första bilden jag tog av en pytteliten valp.

Hörs i morgon!

Idag stack vi till Kungsholmen och Rålambshovsparken för att träffa en ny liten kompis på bara 12 v. Här är Satsu. Visst är hon söt?

Här kommer Romeo

Det var svårt att få de tillsammans på en och samma bild, men här är två försök

Vi träffade även två hundar som hade kommit hit till Sverige ända från Spanien.

Här försökte jag få med allihopa. Romeo skakar på sig, därför ser han lite lustig ut.

Det var en jättehärlig dag och jag vill tacka Satsu och hennes matte så mycket för en trevlig promenad. Hoppas att vi ses snart igen.

Jag följde med på utflykt till ett kafé idag. Visst är jag fin här bland blommorna?

Idag stack vi iväg till hundkaféet. Det var nästa bara vi där. Ja, två andra hundar dök upp. Här är en utav dem, Nikko.

Romeo tyckte det var ganska varmt idag. Det blev att dricka mycket vatten.

Romeo på Råttisjakt.

Matte, här är så varmt, har du något vatten?

Här kanske Råttis är?

Hmmm? Vad kan detta vara för något?

Nu har jag dig allt!

Världens bästa leksak.

Pappa Yoda fick stanna hemma idag. Han behövde vila sig lite, tyckte matte. Så jag fick följa med istället. Matte och en av hennes kompisar bestämde sig för att åka till Bellevueparken för att kolla om det fanns någon hundrastgård där. Vi tog först tunnelbanan och sedan buss. När vi kom fram tog vi en promenad genom parken. Jag skällde på lite hundar som gick förbi oss. Det måste man göra, eller hur? Men jag skällde inte så mycket, så matte tyckte ändå att jag var ganska duktig.

Vi hittade ingen hundrastgård, utan det fanns ett område vid Brunnsviken där man fick gå utan koppel om man är duktig på att gå fot. Det är inte jag, så jag fick ha koppel hela tiden.

Vi hittade ett café där vi stannade för att vila lite. Matte och hennes kompis ville fika och jag fick vatten och lite mat som matte hade med sig.

När vi kom hem gick jag direkt och lade mig, jag var så trött efter den långa promenaden i värmen (+38 grader i solen)

Vi älskar alla att vara på balkongen och idag som alla andra dagar så var vi ute där för kolla på allt som händer runt vårat hus. Vi var där en bra stund, men så började Zäta och skälla och då tyckte matte att vi skulle komma in en stund. Matte stängde balkongdörren och gick för att vila en liten stund. Men hon glömde att kolla så att alla var inne innan hon stängde. Matte låg och vilade, men som tur var så började kompisarna att skälla. Matte gick upp för att se vad stod på. Då passade jag på att skälla också. Ja, matte hade glömt mig ute på balkongen. Hur förvirrad får man vara?

Tog med matte på en promenad i Lill-Jansskogen idag. Det var så kul att få springa lös i skogen. Ja, inte riktigt lös, matte hade satt på en löplina i mitt halsband. Hon är väl lite rädd att jag ska springa för långt bort ifrån henne. Och så får jag ju egentligen inte vara okopplad i skogen. Men med löplinan kunde jag springa ganska fritt.


Efter att ha sprungit i skogen en stund kom vi till en liten sjö. Jag kunde inte låta bli att smaka lite på vattnet, fast matte sa NEJ!


Vi ses snart igen!

Jag förbereder mig lite för att ta med mig Zäta ut på den sista kvällsturen. Måste bara mjuka upp kopplet lite.

Tillsammans med matte och Summer tog jag en tur med tunnelbanan till universitetet. Där skulle vi träffa Nasse och hans matte. Jag hade bara träffat Nasse en gång tidigare och då var vi på hundkaféet. Han var jättetrevlig. Vi tog en långpromenad tillsammans i det fina vårvädret.

Vi stannat vid Skafferiet i Ekoparken för att våra mattar skulle få fika lite och vi fick vila och dricka vatten. Sedan var det dags för att kolla in fåglarna vid dammen.

Så var det dags att gå hem igen. Här kommer jag i full fart. Jag älskar att springa. Medans Nasse tog det lite lugnare.

Det var jättekul att träffa dig Nasse. Hoppas att vi ses snart igen. Tack för idag!

Pinnen är inte alls tung. Jag bär alltid alla saker lite på snedden.