Hej,

 

Det är över 3 år sedan jag var inne och skrev något på bloggen. Det har hänt så mycket och jag lovar att berätta snart.

 

Idag vill jag iallafall säga GRATTIS till min busiga, hoppitossa Rizzo som fyller 3 år. Det är inte lätt att ta bilder på en svart hund, men jag har gjort ett försök.

 

Hej,

 

Det var väldigt länge sedan som jag var inne här på bloggen och det har sina förklaringar som jag ska berätta om i ett annat inlägg. Men nu vill jag säga GRATTIS till världens finaste hund, nämligen Zäta som fyller 11 år idag, den 23 juli.

 

God fortsättning på det nya året!

 

Först hade jag tänkt göra en återblick på året som gått, men det var så mycket sorgligt som hände både med Summer och Hera och att vi fick reda på att Zäta hade ett blåsljud på hjärtat, så jag bestämde mig för att låta bli. Det river upp så många sorgliga tankar.

 

Romeo och Zäta mår bra. Ja, vi väntar fortfarande på besked om försäkringsbolaget kommer att betala en kastrering av Romeo. Hoppas vi får svar snart så att hans hormoner blir lite mer stabila för då kanske pälsen kommer tillbaka.

 

Jag kan inte låta bli att irritera mig på hundägare som inte plockar upp efter sina hundar. Bara i morse plockade jag upp från tre andra hundar vars ägare bara nonchalant låtit skiten ligga kvar. Hur svårt kan det vara? I dagsljus ser man förhoppningsvis var högarna finns, men när det är mörkt är det nästan hopplöst. Det är ju inte så att man går omkring med ficklampa för att slippa kliva i något mjukt och äckligt. Minst tre gånger har jag fått ställa mig och tvätta av skor/stövlar efter en tur med hundarna här ute på gräsmattan. Tack och lov har det gått att få bort, men det är inte roligt att upptäcka när man är på väg in genom porten att något sitter fast under sulorna.

Hej,

Romeo har alltid haft otroligt mycket päls, men under en tid har han tappat massor. Det blir kala fläckar. Den 8 december hade vi tid hos veterinären Cecilia Rohdin, Albano, för det årliga återbesöket för att kolla Romeos epilepsi. När vi ändå var där så bad jag veterinären titta på hans päls.

 

Det togs massor av blodprover, veterinären kände igenom hela Romeo och fann att en av testiklarna var lite hård. Hon tog också bilder på de kala fläckarna som han har på halsen och ryggen. Veterinären ville konfererar med en kollega som är specialist på hudsjukdomar.

 

Proverna som togs för att se hur Romeos epilepsi låg till visade på bra resultat. Han har inte haft några anfall på över ett år och det tyckte veterinären var toppen. Så vi får fortsätta med 1,5 tablett av Fenemal per dygn.

 

Svaren på de andra blodproverna som skulle förhoppningsvis visa vad pälsbortfallet handlade om fick jag senare under dagen. Det visade sig att Romeo har någon typ av hormonstörningar. Veterinären föreslog att Romeo skulle kastreras och det har jag inget emot. Så nu väntar vi på svar ifrån försäkringsbolaget om de är villiga att betala för kastreringen. Håll tummarna att vi får ett OK? Annars vet jag inte riktigt vad vi ska göra.

 

Hej allihopa!

Den här helgen har vi både varit på Långholmens klippbad och besökt en hundrastgård.

 

Hej,

 

Igår tog jag med mig Romeo och Zäta för att åka ut till Åkeshov och gå på en hundpromenad. Vi har inte varit där på jättelänge, men det var kul att äntligen komma iväg. Jag gjorde en liten film för att visa hur många hundar som hade kommit dit, men tyvärr gick det inte att ladda upp filmen. Får ta med mig en riktig kamera nästa gång, så ni får se hur det kan se ut. Så det blev bara den här bilden vilken inte var så rolig direkt.

Hej,

 

Det var så härligt väder idag så jag tog en tur på Långholmen med Romeo och Zäta. Det var toppen tyckte både hundarna och jag!

 

På den här bilden ser det ut som om " och här står vi bundna vid en trädstam så att matte ska kunna ta en bild på oss". Ja det är inte lätt att få de båda på samma bild, för de har en förmåga att springa åt olika håll hela tiden.

 

Den utav våra hundar som alltid har varit frisk, som födde sina valpar snabbt och utan komplikationer, hon som jag alltid har sagt att "Zäta, hon har aldrig varit sjuk". Ja, så kanske jag aldrig skulle ha sagt. Men det har varit så i 10 år.

 

Det började med att Zäta blev skendräktig och ett utav juvren svullnade upp väldigt. Hur mycket jag än masserade och försöka mjölka ur så försvann inte svullnaden. Zäta blev väldigt låg och brydde sig inte om någonting, ville knappt gå ut. Så fick hon feber 39,9. Jag ringde till Bagarmossen och dem vill att att vi skulle komma in direkt. På Bagarmossen kollade dem henne noga och då upptäckte dem förutom det svullna juvret ett litet blåsljud på hjärtat. Va! blåsljud på hjärtat, det har ingen upptäkt tidigare. Jag blev helt chockad.

 

Zäta fick smärtstillande, antibiotika, Galastop som skulle stoppa mjölkproduktionen. Vi åkte hem. Nästa eftermiddag blev Zäta sämre och hade feber på 40,2. Naturligtvis åkte vi direkt tillbaka till Bagarmossen och där blev hon inlagd. Det här hände förra torsdagen. På lördagen fick jag komma och hälsa på Zäta i 10 min. Hon verkade helt apatisk. Hon reagerade inte på någonting, hon åt inte själv och allt verkade så hopplöst. 

 

Tack och lov piggade hon på sig och nu i måndags fick hon komma hem igen. Nu mår Zäta toppen, är sitt gamla jag igen. Men hon har ett hjärtfel så hon får äta medicin resten av livet. Men det gör inget. Huvudsaken att hon mår bra igen.

 

Hej,

 

Det känns just nu som om det bara händer sorgliga saker vad gäller våra hundar. Jag vill inte gå in på några detaljer, men den 12 juli misste vi ännu en hund här hemma. Lilla fina Hera, som skulle ha fyllt 16 år i september, var med om en olycka med följd att hon avled. 

 

Hej igen,

 

Jag ska väl inte bara skriva om sorgliga saker utan här kommer en glad händelse.

 

Inte en gång till !!!

 

Det är fortfarande ofattbart att Summer, min älskade hund inte finns längre, men att även Hera skulle ryckas ifrån oss bara några veckor senare, nej det går inte att ta in. När jag kommer hem från jobbet om dagarna så tror jag fortfarande att fyra så underbara chihuahuor ska komma och möte mig vid ytterdörren. Men nej nu är det bara två kvar, Romeo o Zäta.

 

Hera var med om en olycka i hemmet som jag inte orkar gå in på och hon dog i min famn. Det var en av de mest fruktansvärda händelser som jag någonsin varit med om. Jag ryser fortfarande när jag tänker på det och hela förloppet spelas upp i min hjärna gång på gång.

 

Det är första gången som Zäta är skendräktig. Det är varken roligt för oss eller för henne själv. Idag är Zäta 9 år så några valpar ska hon inte ha. Hon morrar konstant där hon ligger inne i ett av korgarna. Hon vaktar verkligen detta ställe precis som om hon hade några valpar därinne. Tack och lov så har hon inte hämtat några leksaker som hon skulle kunna ha istället för valpar.

 

Hon har ganska mycket mjölk i sina spenar, så jag hjälper henne med att trycka ut mjölken så det inte blir mjölkstockning.

 

När vi är ute så skyndar hon sig att göra allt hon måste för att i nästa sekund rusa hem och direkt in i korgen och sedan börjar hon om igen med sitt morrande. Ganska enerverade måste jag säga. Hoppas att detta beteende går över snabbt. De andra hundarna blir väldigt osäkra då de inte vet om de vågar gå förbi henne eller ej.

 

Är det någon som har haft erfarenhet av något liknande? Kom gärna med tips. Jag vet att man ska ge mindre mat och mer motion. Men det är lättare sagt än gjort, när man har en hund som älskar mat men hatar att gå ut när det är kallt och snöigt ute.

 

Suck suck